depressionen.
och för dig som undrar om jag kommit över att mina chockladbebisar har tagits ifrån, så är svaret nej.
jag kommer inte att komma över det förrän jag har dom i min famn igen.
jag kommer inte att komma över det förrän jag har dom i min famn igen.
varsegoda, ett helt vanligt blogginlägg
hej. idag har jag delat ut fika mot rasism. och ätit väldigt lite. typ tomatsoppa och bröd.
och här får ni lite bilder hur jag inte såg ut när jag delade ut fikat:
och här är lite bilder på när jag leker en modebloggerksa som tar egobilder:
hoped you enjoyed.
mina chokladbebisar
Det är alltså tidigt imorgon bitti dags att gråta farväl till mina alledeles speciella chokladbebisar.
Efter att ha känt denna familj i cirka 5 månader nu så är det otroligt hur fäst jag är vid dom. Jag känner mig som en mamma till dessa små barn som jag har spenderat det mesta av mitt sommarlov med. Vet inte hur jag ska klara mig utan att få träffa dom varje vecka. Utan att veta att dom har det bra.
Efter att ha känt denna familj i cirka 5 månader nu så är det otroligt hur fäst jag är vid dom. Jag känner mig som en mamma till dessa små barn som jag har spenderat det mesta av mitt sommarlov med. Vet inte hur jag ska klara mig utan att få träffa dom varje vecka. Utan att veta att dom har det bra.
Clownerier på G
På lördag ska jag agera clown på en barndag i min hemstadshåla. Känns lite roligt och lite jobbigt.
Barn som gillar clowner brukar alltid vilja dra i en, helst i näsan, vilket gör ont och är irriterande. Har tänkt tanken att köra över dom med det tåget vi ska tuffa omkring i, men känns lite väl brutalt. Så det får räcka med att ge dom den minsta ballongen.
