Ligger i min säng och kisar för att se vad jag skriver. Samtidigt bubblar det av bitterhet inombords, vilket känns väldigt otrevligt då jag trivs mer med att vara glad. Anledningen till min bitterhet är att vissa person får mig att känna mig överkörd och utskrattad. Som om min åsikt inte spelar någon roll och är löjlig. Det är ju inte så trevligt och förmodligen är det inte ens deras avsikt att få mig att känna så. Jag tror jag håller på att få mens. Hoppas det, för isåfall har vi en väldigt bra förklaring till denna bittra Amalia. Som dessutom skall vara utan hennes fantastiska, tröstande pojkvän i tre dagar. 

 

Känns ungefär så här: