Godmorgon kära läsare!
Vilket förmodligen är ingen, möjligen Adina. 

Jag tänkte bara ge er en liten update på mitt liv. Jag har nu gått från att vara ett lyckligt barn med en pojkvän till att vara en lyckligt gift kvinna med en man. Jajamänsan, lilla jag har gått och gift mig. Det hände faktiskt för över två månader sen, den 9 augusti, och det var en mycket fin dag. Helt fantastisk faktiskt. 

Här är en bild på oss efter vigseln, när vi äntligen fick slappna av en stund. 

 

Så nu lever vi lyckligt i en ganska stor trea på mina föräldrars vind. 
Japp, det var mitt liv det. 

Några förändringar i ert liv? 

Nä, tänkte väl det. 
Tack och hej för denna gång då!

Ligger i min säng och kisar för att se vad jag skriver. Samtidigt bubblar det av bitterhet inombords, vilket känns väldigt otrevligt då jag trivs mer med att vara glad. Anledningen till min bitterhet är att vissa person får mig att känna mig överkörd och utskrattad. Som om min åsikt inte spelar någon roll och är löjlig. Det är ju inte så trevligt och förmodligen är det inte ens deras avsikt att få mig att känna så. Jag tror jag håller på att få mens. Hoppas det, för isåfall har vi en väldigt bra förklaring till denna bittra Amalia. Som dessutom skall vara utan hennes fantastiska, tröstande pojkvän i tre dagar. 

 

Känns ungefär så här:

jag sitter här, bredvid Adina, och har resursmatte med vår ekonomilärare. 
väldigt oeffektivt. 
därför sitter jag och letar fram bilder jag vill framkalla.

här är två av dem: 

 

http://www.youtube.com/watch?v=uWi5iXnguTU&feature=share&list=TLh1dCUNYKlvmpfyAHyr4EONQcZ9R5Fw6c

 

titta på denna, alla girls. 
dvs Adina. för du är den enda som läser min blogg. 

förra helgen hade vi en supermysig "parhelg" (tönt-namn, jag vet). 

åkte vattenskidor och grejer. 

 

fick även prova på min första kräftskiva ever!
ganska häftig må jag säga. 
tyckte inte smaken var så där fantastisk, men det kan bero på

att jag tappade matlusten av att man åt inälvor och allt.. 

ska nu ut och bowla med min fritidskompis, Emma!
Tjiho, vad jag ska skämma ut mig själv! 

Can't wait!

och för dig som undrar om jag kommit över att mina chockladbebisar har tagits ifrån, så är svaret nej. 
jag kommer inte att komma över det förrän jag har dom i min famn igen. 

 

hej. idag har jag delat ut fika mot rasism. och ätit väldigt lite. typ tomatsoppa och bröd. 

 

och här får ni lite bilder hur jag inte såg ut när jag delade ut fikat: 

Det är alltså tidigt imorgon bitti dags att gråta farväl till mina alledeles speciella chokladbebisar. 
Efter att ha känt denna familj i cirka 5 månader nu så är det otroligt hur fäst jag är vid dom. Jag känner mig som en mamma till dessa små barn som jag har spenderat det mesta av mitt sommarlov med. Vet inte hur jag ska klara mig utan att få träffa dom varje vecka. Utan att veta att dom har det bra. 

sugen på något fräscht och sött på samma gång? 

låt mig rädda dig.