tacksam.

om ungefär tolv timmar är det en vecka sedan olyckan inträffade. 
det har varit en vecka fylld med känslor. en berg och dalbana av humör, hormoner, tårar och tacksamhet. 

men jag lever och jag står stadigt. 
jag har de bästa vännerna man kan önska sig och min familj har verkligen funnits där för mig.
det är sånna här händelser som visar vilka man har på sin sida.
mitt liv är från och med olyckan ett mirakel. 
det kan man inte förneka och utifrån det ska jag leva. 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

ninjakvack

Ett vanligt flickbarns liv. Eller?

RSS 2.0